Har nu, ikväll, för första gången i mitt liv pratat med en annan som också har dysmeli, Stina! Imponerande! Hon berättade så mycket som jag känner igen, allt för väl. T.ex. hur man gömmer handen för att man är så less på andras reaktioner. För min del tror jag att det mest har blivit en vana nu, plus att alla tröjärmar är ju för långa så det blir ganska naturligt att min hand göms! Men visst är det för att slippa folks reaktioner ibland också, det kan jag inte ljuga om. Dessutom så tävlar hon i längdskidor, hon var med i Paralympics i Vancouver också. Fräänt!
Tack, tack Stina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar